Främmandekroppar

De flesta veterinärer kan nog bidra med minst en historia om något ett djur har svalt, som de sedan har opererat ut. Det finns nog inga gränser för vad djur kan tänkas att äta. Klassiska saker är såklart majskolvar, leksaker och strumpor.
För några år sedan hade vi en hund inskriven för att den kaskadkräktes. Det fanns en möjlighet att den hade ätit något, men ägarna var inte säkra och visste i inte vad det i så fall kunde vara. Efter några röntgenbilder och en påbörjad kontrastpassage, ökade våra misstankar om att den hade ätit något som satt sig fast i tarmen.
Jag opererade hunden och mycket riktigt, i tunntarmen satt ett föremål fast. Föremålet opererades ut, hunden suturerades ihop och fick vakna ur narkosen. Sedan tog vi en titt på vad det var hunden hade ätit. Det visade sig vara huvudet på en liten nalle som varit för frestande för hunden.
När vi tittade på röntgenbilderna igen, kunde vi nästan skönja nallehuvudets silhuett. Hunden återhämtade sig fint efter operationen och så vill jag vet, har den inte ätit på fler gosedjur.

IMG_2439

Cirka mitt i buken syns ett område där den vita kontrastvätskan har svårt att passera. Formen är lite oval och har två röntgentäta (vita) ”strån” i. Det visade sig vara tråden som nallens ögon höls fast med, som var röntgentät.

IMG_5115

Nallehuvudet som opererades ut. Litet och sött, men kan ställa till med nog så mycket problem. Denna gången gick det lyckligtvis bra.

Magomvridning

En av de riktigt akuta åkommorna, som jag träffar på då och då, är magomvridning.
Hundens magsäck vrids 180 grader (ett halvt varv) runt sin egen axel och som en följd av detta snörps både matstrupe och översta delen av tunntarmen av. Innehållet i magsäcken kan alltså varken passera ut i tarmen eller kräkas upp. Magsäcken fylls ut mer och mer eftersom att magsaft och gas hela tiden produceras och detta och det innehållet som fanns i magsäcken från början är fångat i magsäcken. Efter ett tag är magsäcken bokstavligen fylld till bristningsgränsen. Man brukar nu kunna se att hunden ser svullen ut om magen.
Hunden är oftast dämpad, eller väldigt rastlös, smärtpåverkad och har hög puls. Ibland försöker de kräkas utan att det kommer upp något.
Vi ställer diagnosen genom att röntga buken på hunden. Där syns det om magsäcken är omvriden och gasfylld.
Vid en magomvridning måste man agera på en gång. Magsäcken behöver tömmas på så mycket gas som möjligt, hunden behöver smärtlindring och droppbehandling. Därefter behöver hunden opereras där magsäcken vänds rätt och sys fast till bukväggen för att förhindra att samma sak händer igen.
En magomvridning är som sagt ett akutfall: patienterna är kraftigt nedsatta och smärtpåverkade, med försämrad blodförsörjning och syresätting till delar av kroppen. Därför är det inte heller alla som klarar sig. Några har haft så dålig blodförsörjning till magsäcken att stora delar av magsäckens vävnad har gått i nekros, vävnaden har dött, så att det ända rätta är att låta dem somna in under operationen. Hos andra ser vi arrytmier, ojämna hjärtslag, och annan påverkan av hjärtaktviteten dagarna efter operationen, för att hjärtmuskeln har tagit skada under det akuta förloppet.

Om man av någon anledning inte vill operera sin hund – den kan vara gammal, ha andra sjukdomar, vara i så dåligt skick vid ankomst att prognosen bedöms som extremt dåligt, eller någon annan anledning – så måste den få somna in på en gång. Vilket beslut man än tar, så ber jag er att uppsöka veterinärvård på en gång vid misstanke. Det här är ett oerhört smärtsamt tillstånd och hunden bör få hjälp och lindring snabbt.

IMG_2438

Röntgenbilden som bekräftar misstanken. Magsäcken är omvriden och gasfylld.
Även tarmarna innehåller mycket gas.