Tandlossning

Jag jobbar en del med djurtandvård och något av det jag ser oftast är parodontit, tandlossning. Små hundraser är överrepresenterade, men det finns hos både stora hundar och katter med.
Tandlossning uppstår pga plaque och inflammation i tandköttet. Plaque är bakterier och döda celler som bildar en beläggning på tänderna. Plaquet kan i sin tur mineraliseras och bli till tandsten. Plaquet skapar en inflammation i tandköttet, och det är denna inflammatoriska reaktion som på sikt leder till tandlossning. Inflammationen får först tandköttet att dra sig tillbaka och det bildas tandköttsfickor längs tänderna. Därefter börjar en nedbrytning av käkbenet. Ju längre detta tillåts pågå, desto mindre finns det kvar av tandens fäste och desto större är fickan runt tanden där matrester och bakterier kan lagras. Gravt angripna tänder måste extraheras, opereras ut.

pa3 pa7
Precis som hos oss människor, kan man förebygga tandlossning med god tandvård. Daglig tandborstning avlägsnar plaquen och håller tandköttet friskt. Och som för oss, är det tandköttskanten och eventuella fickbildningar som är det allra viktigaste ställena att borsta.

Katten med tandvärk

Alla kan vi drabbas av tandvärk och det kan även våra djur.

Tandresorption (förkortas TR och har tidigare kallats FORL för Feline Odontoclastic Resorptive Lesions) är en tandsjukdom som drabbar ffa våra katter. 30-70% av alla katter drabbas av tandresorption.

Man vet inte säkert vad som ligger bakom sjukdomen och varför vissa individer drabbas och andra inte. Eftersom dessa faktorer ännu är okända, kan vi inte heller förebygga sjukdomen.

När en katt drabbas av tandresorptioner, bildas det hål i emaljen i tandens krona (inte att förväxla med karies, som går att förebygga). Dessa hål blir större och större, går så småningom in till pulpan där tandens nerv och blodkärl sitter. Ett sådant hål gör ont och det gör ont att tugga med tanden.

Röntgenbild på tänder drabbade av tandresorption. Det syns stora hål i både krona och rötter. Kronan har brutits av på den mittersta tanden.

Röntgenbild på tänder drabbade av tandresorption. Det syns stora hål i både krona och rötter. Kronan har brutits av på den mittersta tanden.

Man kan ibland se att katten tappar mer mat när den äter, det spills mer mat runt matskålen, katten äter bara få tuggor åt gången eller är på allmänt sämre humör. Tittar man på tänderna, kan man ofta se att tandköttet börjar växa upp över hålet i tanden, som om kroppen försöker lägga ett litet ”plåster” över hålet.

Tillslut kan tanden bli så försvagad att kronan bryts av. Hålen i tänderna går inte att laga eller stoppa. Tänderna måste extraheras (opereras ut) för att katten skall kunna bli smärtfri.

Det känns alltid tråkigt att hitta tänder som ser ut att vara drabbade av tandresorptioner, när jag undersöker en katt, för jag vet vilken smärta det orsakar katten. Det positiva är att jag även vet och upprepade gånger sett hur bra katterna mår så snart de smärtande tänderna opererats ut. Katter som ätit lite dåligt pga smärtan i munnen, kan börja äta glupskt trots att de flesta av deras tänder opererats ut. Katter svälter sig inte pga tandvärk. Däremot kan man ofta se en tydlig skillnad efter extraktion, där både humör och aptit får ett uppsving.

För ett par månader sedan träffade jag Smilla. Pga av tandresorptioner, var jag tvungen att operera ut alla de tänder Smilla hade kvar (några hade extraherats tidigare). Det kan kännas drastiskt, men faktum är att katter äter både torrfoder och blötmat utan problem fast de saknar tänder.

 

Alla tänder behövde extraheras. Tandköttet sys sedan med tråd som är självupplösande.

Alla tänder behövde extraheras. Tandköttet sys sedan med tråd som är självupplösande.

Redan dagen efter behandlingen, fick jag ett meddelande från Smillas matte där hon berättade om hur bra hon åt och att hon var så glad! Och vem hade inte varit det när en långvarig tandvärk äntligen fick sitt slut? Smilla lever nu gott som tandlös och jag tror att hon är ganska nöjd med att aldrig mer kunna drabbas av tandvärk.

 IMG_2461

Främmandekroppar

De flesta veterinärer kan nog bidra med minst en historia om något ett djur har svalt, som de sedan har opererat ut. Det finns nog inga gränser för vad djur kan tänkas att äta. Klassiska saker är såklart majskolvar, leksaker och strumpor.
För några år sedan hade vi en hund inskriven för att den kaskadkräktes. Det fanns en möjlighet att den hade ätit något, men ägarna var inte säkra och visste i inte vad det i så fall kunde vara. Efter några röntgenbilder och en påbörjad kontrastpassage, ökade våra misstankar om att den hade ätit något som satt sig fast i tarmen.
Jag opererade hunden och mycket riktigt, i tunntarmen satt ett föremål fast. Föremålet opererades ut, hunden suturerades ihop och fick vakna ur narkosen. Sedan tog vi en titt på vad det var hunden hade ätit. Det visade sig vara huvudet på en liten nalle som varit för frestande för hunden.
När vi tittade på röntgenbilderna igen, kunde vi nästan skönja nallehuvudets silhuett. Hunden återhämtade sig fint efter operationen och så vill jag vet, har den inte ätit på fler gosedjur.

IMG_2439

Cirka mitt i buken syns ett område där den vita kontrastvätskan har svårt att passera. Formen är lite oval och har två röntgentäta (vita) ”strån” i. Det visade sig vara tråden som nallens ögon höls fast med, som var röntgentät.

IMG_5115

Nallehuvudet som opererades ut. Litet och sött, men kan ställa till med nog så mycket problem. Denna gången gick det lyckligtvis bra.